Internets sämsta blog! Men från det ena till det andra

Ja jag har nog världens sämsta blog!
En läsvärd blogg ska innehålla intressant information och vara aktuell samt regelbundet uppdaterad för att locka läsare och skapa debatt. Ett bra exempel är min dotters blog http://www.iona.se/blog/

Jag har nog smittats av den latinamerikanska mentaliteten. Mañana, mañana.
Men skit samma. Skriver ju bara för skojs skull och ser blogen mer som en dagbok för att kunna se tillbaka och minnas. Börjar ju bli till åren kommen och behöver lite minneshjälp.

Sedan förra inlägget har kortfattat följande hänt.

Marisols mor 83 år gammal och tidigare stomi opererad snubblar över sin katt och bryter lårbenet. Vi får ge os av hals över huvud från ett underbart sommarvarmt och soligt Mancora
till ett kyligt, grått och rått Lima. Peru har liksom Sverige haft den kallaste vintern i Mannaminne. Landet är ju stort och klimatet växlar starkt mellan olika regioner. Lima är vintertid (Maj-Nov) normalt inbäddad i dimmoln och luftfuktigheten nära 100% vilket gör att 10 grader varmt känns som minusgrader särskilt inomhus där man har samma temperatur som utomhus.
I staden Puno som vi besökte seaste peruanska sommaren och som ligger vid Titicacasjön på 4.000 meters höjd i sydöstra Peru
har över 200 personer dött av kylan mest åldringar och barn. Där var det frågan om åtskilliga minusgrader. Vid kusten i norr nära Ecuador har man dock vad vi i Sverige skulle kalla för högsommar även vintertid. Sommartid kanske i varmaste laget.

Under vår 1,5 månaders vistelse i Lima avverkade jag en rejäl förkylning och var faktiskt sängliggande över en vecka. Kände mig totalt orkeslös och drabbades av muskelförtvining.

Så snart Marisols mor lämnat sjukhuset och försets med en drygg omvårdnad så återvände vi till Mancora och värmen där jag för närvarande kurerar resterna efter förkylningen och tränar upp mina ben med promenader i byn och längst stranden.

Här ska vi tillbringa, om inget oförutsett inträffar, tiden fram till att jag ska bege mig till Sverige
den 27:e september på ett sex veckors långt besök för att trakassera mina barn, vänner och bekanta innan jag återvänder till den för mig mer och mera helgalna kontinenten Sydamerika. Det behagliga och lättsamma livet här med avsaknad av allt vad trygghet innebär är kanske något som passar mig. Lite svinn får man kosta på sig.

Så har det äntligen hänt!

Den 15 juni tröttnade vi på allt oväsen runt vårt hostel här i Mancora och vårt rum blev dessutom varmare för var dag som gick vilket bidrog till att vi inte kunde sova ordentligt.

Vi flyttade in i ett annat hostel med behörigt avstånd till allt oväsen. Hotellet Linger 150 meter från stranden och är byggd av bambu och palmblad.

Trädgården är lummig och det finns hängmattor i skuggan lite här och var.

Vårt rum är svalt och skönt. För första gången sedan vi kommit till Mancora upplevde vi en känsla av kyla på vår altan när brisen från havet var som starkast på kvällen.

Här finns ett välutrustat kök som ger oss möjlighet att laga egen frukost och även lunch och middag om vi känner för det.

Allt verkade frid och fröjd. Avståndet till restauranger och affärer var ca 300 meter. En sandväg med gles belysning men ändå inte totalt mörk med ett och annat hotell. Vägen är dock oftast tom och öde.

Så hände det som jag då och då brukar skoja om. Jag har upplevt mycket här i Peru. Till och med en mindre jordbävning för 1,5 år sedan. Jag brukar säga att den enda upplevelsen som jag saknar nu är att bli rånad. Allt är nu fullbordat.

I kväll vid 8 tiden lämnade vi vårt hostel till fots och halvägs till restaurangerna passerades vi av en mindre motorcykel med två ynglingar på. Dom vände och stannade framför oss och passageraren hoppade av och visade upp en pistol och sa något om pengar på spanska. Han var spenslig och inte särskilt stor. Pistolen såg inte särskilt imponerande ut. Han riktade inte heller pistolen mot oss och det syntes klart att han bara ville visa upp den. Dessutom såg jag hans ansikte i halvmörkret som jag tolkade som nervöst och lite rädd. Jag kollade snabbt på föraren och vände mig sedan till den andre och lyfte min högra arm för att markera ett slag. Till min förvåning backade han. Rundade mig och hoppade upp på motorcykeln och dom gav sig av. Ingen skada skedd trodde jag men medan jag tittade på föraren han den andre rycka den skräckslagna Marisols enkla och billiga tygväska. I väskan hade hon en mobiltelefon, lite smink, hundmat och lite andra småsaker. Så långt inget att sörja över. Dessvärre så fanns även Marisol´s identitetskort i väskan. Det kan skapa vissa problem när man är på resande fot här i landet.

Vi besökte omgående polisstationen. En halvsovande man verkade besvärad över att vi störde honom. När vi frågade om vi kunde göra en anmälan tittade han förvånad och berättade att sådant hände ständigt. Ja, men …. Kan vi inte få ett dokument om att vi gjort en anmälan? Varför det? Blev svaret. Jag har inga dokument.

Jag insåg då att jag inte var i Sverige. Ryckte på axla och tog Marisol i armen och vandrade ut från stationen. Vi avslutade kvällen med en god middag på vår favoritrestaurang och drog oss sedan tillbaka till vårt hostel.

Är det så konstigt att man längtar hem ibland?

Mycket ska man höra innan öronen trillar av?

Mancora kanske något över det vanliga.

Ett kort besök i Ecuador och en båttur i mangroveskogen med sina otaliga fåglar...Efter Ecuador och Tumbes i norra Peru har vi stannat till i orten Mancora. Mancora är Peruanernas motsvarighet sommartid till Praia de Copacabana i Brasilien. Just nu är det vinter men temperaturen är ändå omkring 30 grader mitt på dagen.

Betydligt soligare och varmare än i Lima. Lågsäsongen gör att det är gott om plats på stranden och restaurangerna är kusligt tomma. Trots det så är priserna det dubbla jämfört med Miraflores i Lima.

Även om solen skiner så ser jag mörka moln vid horisonten. Det mörkaste av dem är nog Svenska kronans kursutveckling. Har regelbundet följt diverse svenska valutaprognoser som ständigt spår en uppgång för kronan. Kronans värde har dock sjunkit med 12 % gentemot den peruanska valutan på 1,5 månader. Tänk dig att du plötsligt skulle få en lönesänkning med 12%. Europa är visst i gungning.

Ett annat åskmoln är ljudföroreningen här i Latinamerika. Ett svenskt åskväder är en ren njutning ljudmässigt (och dessutom alltid övergående) jämfört med den ljudvall som man ständigt har omkring sig. Varje liten kvartersbutik, restaurang med lite självaktning har en musikanläggning som en normal Svensk rockgala. Butikerna och restaurangerna ligger sida vid sida längs med turistgatan i Mancora. Man har således alltid ett tiotal olika latinska orkestrar parallellt i sina öron vilket får min tinnitus att nå nya höjder. Ljudnivån är även maximal i taxibilar, bussar, kasinon och toaletter.

Även människorna här har en helt annan ljudnivå än man är van vid hemifrån och till råga på allt så talar de spanska. Särskilt kvinnorna utnyttjar sina röstresurser väldigt väl. Varje gång som jag stått i kö i en butik och väntat på min tur och just ska tala om vad jag vill köpa så kommer det alltid en latinska som högljut gör sin beställning redan vid entrén. Avancerar snabbt och tränger mig smidigt åt sidan. Har försökt med ett lågmält ”excuse” vilket i regel resulterat i en förvånad blick. Troligen har kvinnor enligt lag rätt att gå före i alla köer. Dom tycks inte se mindre djur än elefanter. Dessa situationer passar min tålmodiga läggning perfekt.

Vårt trevliga lilla hostal har ingen musikanläggning men på eftermiddagen spelar näraliggande restauranger så högt så det känns som om en gala pågår i vårt rum. Dom slutar dock i regel att spela vis 3 tiden på natten så vi får några timmars sömn innan gymmet bredvid kör igång med en gruppgymnastik kl 8-9 på morgonen. Den ljudanläggningen går inte heller av för hackor. Då går vi ner till den mindre utnyttjade stranden där vågornas brus tar över och skänker en behaglig känsla.

Inte utan att man saknar normalsvensken ibland.

Äntligen på resande fot igen.

Den 3o:e April startade vi vår resa norrut mot Ecuador efter att ha tillbringat 6 månader i Lima. Första anhalten Perus tredje största stad Trojillo.

Tyvärr blev jag dålig och orkade inte med staden så vi tog oss 1,5 mil norrut till en av Perus vackraste stränder Huanchaco för att hämta nya krafter.

Så här års är det lågsäsong här och priserna för rum och mat är därför mycket behagliga. Nedan utsikten från vårt rum 30 meter från havet.

Huanchaco är från början en fiskebly. Man använder fortfarande samma vass båtar som för 2000 år sedan när man lägger ut sina nät. Restaurangernas utbud dommineras därför av havets läckerheter

Numera är dock turismen den största näringen. En tur med fiskebåt är en av deras intäkter.

Tydligen en hissnande upplevelse när båten bryter igenom en inkommande våg.

Tack för turen

Som synes är stranden glest befolkad så här års. Temperaturen är fortfarande mellan 25-30 grader och vi njuter av sol och lugnet.

För egen del är jag fortfarande inte helt kurant så jag avstår från själva badandet. Det får Marisol stå för.

Solnedgången är vacker.

'

En anorlunda värld!

Det skadar inte att försöka se tillvaron med andra ögon. Jag gjorde ett försök och blev häpen över vad jag såg.

Inte kunde jag drömma om att Obama var intresserad av mina avkommor.

Marisol tar ett hett bad.
Har alltid drömt om att komma ut i rymnden.

Äntligen mogen ålder!

Hola!


Ja! Då har man äntligen blivit vad det så vackert heter "ålderspensionär". Visst är svenska språket både vackert och exotiskt.

Vi började dagen med en god frukost hos Marisols far som har ett fint hus ett stenkast från strandpromenaden.

Därefter öppnade jag och tog mig en titt på hans TV som lagt av och fann till min glädje orsaken. Köpte några reservdelar dagen efter och kände en stor tillfredsställelse när TV kom igång igen.

Efter frukosten tog vi oss till en av limas stränder för att sola och bada. Inte bara benen. En av de varmaste dagarna i Lima denna sommar. Låg och funderade på hur det skulle kännas att pulsa i snön hemma i Sverige. Släpte dock tanken ganska snabbt.


En av de varmaste dagarna i Lima denna sommar.Vi tillbringade 6 timmar vid stranden mestadels under parasoll eller i vattnet. Solbrännan fick sig dock en rejäl påspädning.
'

Marisol på väg att ta sig ett nytt dopp i dom salta böljorna.

Ibland rullar det in större vågor mot stranden. Om man inte möter dom rätt kan det gå så här.

Solnedgången börjar närma sig och vi vandra hem till lägenheten för att duscha och koppla och ha det skönt innan vi tog oss ann kvällslivet i Lima.

En middag på Kinarestaurang och några timmar i ett kasino innan vi intog sängen den dagen. Van faktiskt ca 500 kronor den kvällen.

Majas första pianolektion!

Även denna video är stulen från pianoläraren Iona.se

Maja jagar katten. Katten jagar lugnet.

Denna video är stulen från http://iona.se

A new star is born.

A nev career for my grandchild?



My god!

Finally a new flat!

After we came home from Nazca we lived 11 days in a simple but nice hostel in Miraflores near where I rented a room before we traveled south over to Nazca, Arequipa, Puno and Cusco.

The mini-apartment we finally found in Miraflores, Ca. 2:e de Mayoa is situated only one block from the hostel. We live near the ocean, Marisols relatives, shops and restaurants.

It’s a nice old-fashioned haus. You can see our alley between the houses.

Her you can see the alley from the inside. Our entrance is equipped with a grating of course.

The apartment is not large but we have the space we need. The TV corner .

The bed corner.

The kitchen.

The bathroom a shower corner that is difficult to photograph.

The flat is on the 3: floor and we have a good view from our nice balcony.

Hi my name is Nash. I like the flat to but I’m a little upset. Why in hell must just I go three steps upp and down every time I want piss or shit. No one else does.